Hilma har börjat kunna greppa tag i saker nu. Hon har också lärt sig att föra sakerna till munnen och testa hur de smakar. Apan är god, fina bitringen oxå och mosters axel, men filten...inte så god.

Jag kom att tänka på en sak. Tänk om vi vuxna också smakade mer, om än inte ordagrant. Varför glömmer vi bort det när vi vuxit upp? Fler borde nyfiket undersöka allt nytt som de ställs inför. Många gånger kanske apan inte smakar apa utan faktisk riktigt gott. Det finns alldeles för många bestämda åsikter om sådant som aldrig smakats på.