Det är nästan skrattretande hur kallt det är nu, men bara nästan. Jag trotsade kylan idag och gick till postlådan för att skicka iväg ordrar fån Kläppi. kylan rev och slet i lungorna, men vad gör man inte för kundens skull. Väl framme vid lådan tar jag upp ett av paketen ur påsen och ska stoppa det i lådan. Från paketet singlar frimärkena ner som snöflingor på backen. Klistret släppte av ynka 28 minusgrader, gissa om jag blev förbannad! Arg som ett uppretat bi traskar jag upp för backen hemåt och nu river kylan än mer i lungorna, för jag har inte den bästa kondisen. Väl hemma igen tar jag fram genomskinlig tejp (den får jag slåss med ett tag för den fastnar i bordet och lite varstans när jag stressar). Med frimärkena väl fasttejpade knallar jag ut igen, men vid vår brevlåda ser jag misstänksamma bilspår, jag öppnar locket och SJÄLVKLART så har postbilen hunnit vara och fara. MORR! Nåja breven får åka iväg imorgon istället, inte så mycket att göra åt.